Upptäckter hela tiden

Återigen en intressant föreläsning på Sorbonnen. Professeur Geffrouais talade om hållbar utveckling så att tom jag blev intresserad. Fransmännen är duktiga på att problemmatisera men också på att konkretisera. På två timmar fick han in både Kyoto, världens urbanisering samt hur staden Lille genomfört uppseendeväckande projekt kring "la ville durable". Sammanfattning; om man inte kan få människor att engagera sig lokalt kan man lika gärna lägga av.

Att valdeltagandet var så lågt i de senaste kantonvalet anses också vara en del i Marine le Pens framgångar och ett stort hot mot demokratin. Många vittnade om att de inte röstat för Front National utan emot nuvarande politik. Med över 55% ej röstande kan man inte prata om engagerade människor.

På hemväg från skolan tog jag en ny väg och upptäckte ett fantastiskt hotell på en innergård, Hotel des Grandes Écoles, www.hotel-grandes-ecoles.com, nära Panthéon och Sorbonne. Vi tillbringar gärna våra söndagsförmiddagar på rue Mouffetard i kvarteret för att lyssna till alla Paris nu levande Edith Piaffare.

Hotel des Grandes Ecole, 75, Rue du Cardinal

Rummen är inte så dyra, från 115 till 140 euro

Och så tyst mitt inne i Paris 5e

En svängom till tonerna av Edith 2011

Frivolité et vanité

Kamelian blommar på bakgården. Och hela Paris klär sig i grönt, en skir trevande grönska. Den vi längtat efter. Nu -är- våren här.

Helgen gick i flärdens tecken. Paret M&M var här och lät korten glöda. Britt höll i programmet och lät bjuda på en flaska Tattinger Rosé i baren på Crillon. Så att säga, för att komma i stämning. Därifrån är det blott ett par hopknutna Hermèssjalar så är man uppe på gatan som är alla shoppares Mekka, rue Fauborg-St Honoré.

De redan rika ägarna till LVMH kunde efter en stund stoppa undan mera euro.
M köpte en väska, uppenbarligen inte för regnväder eller fekalier från duvor för ett plasttäcke medföljde.
Britt hade liknande planer efter att ha fått startbidrag från tio goda vänner vid pensioneringen. Men det blev en stor vacker sjal i stället. Något plastöverdrag medföljde inte så den får avtagas vid måltider.

Matta tog vi en taxi till Cafe Charlot för lunch. Caféet är förlagan till Pastis i Meatpackingdistrict i New York. Inget är som originalet. Mätta gick vi sedan längs rue Vieille du Temple. Där finns det många små designbutiker värda ett besök. Vi slutade för dagen med ett glas på Au petit fer a cheval. Toaletten är värd ett besök! Flärdriktigt åt vi middag i börskvarteret på Vaudeville. Bl a ett stort fat ostron.
M et M-besöket avslutades med brunch på Café de la Paix.  Så kan det inte vara jämt....
Gästskrivare Österholm.

Tattinger Rosé i baren på Crillon

Lunch på Café Charlot, 38 rue de Bretagne

I väntan på shopparna, Au petit fer a cheval, 30 rue Vielle du Temple

    

Politisk vånda

Frankrike vaknade upp till ett mardrömsscenario i måndags. Första omgången av kantonvalen hade genomförts. En geografisk administrativ uppdelning av Frankrike som jag inte kan så mycket om. Förutom att regeringskoalitionen backar och den samlade vänster går framåt ligger Front National mycket bra till i många kantoner.

Marine le Pen (FN) och Francois Hollande (PS) lämnar vallokalerna i Pas de Calais respektive Corrèze

Nu vill vänstern med PS (Parti Socialist) i spetsen att man skall bilda en "front républicain" i de kantoner där man befarar att FN skall vinna. Alla andra partier skall enas för att slå ut dem.

Uttrycket "front républicain" användes redan 1956 då man stod inför en motsvarande situation. För att mota extrem högerns framfart bildades en koalition mellan radikalerna under ledning av Pierre Mendès France ( han med mjölken), socialisterna med Guy Mollet och Mitterand samt gaullisten Jaques Chaban-Delmas.

För mig känns det rätt men tyvärr litar nog inte högern på den enade vänstern utan det stora interna kriget har utbrutit. En del säger blankt nej, en del tycker att man kan göra det i smyg och en del propagerar helt öppet för en nationell samling mot FN. Sarkozy har inte en avundsvärd situation.

Nästa omgång kommer nu på söndag. Utgången är mycket oviss. Marine le Pen, som har en mycket mer sympatisk framtoning än sin far Mari le Pen, är populär och gör även ett gott intryck på mig. Skickligt undviker hon alla svåra frågor.

Jag tyckte att våren 68 var en mycket omtumlande tid i Paris, Vietnam - krisen, kalla kriget samt studentrevolten satta sin prägel. Vet inte om jag tycker att det är minst lika oroligt nu, Japan, Nordafrika samt extremhögerns framgångar i i Frankrike och Europa.

Här läser jag Libération hemma på rue  Chevert mars 2011

....och kungen blev rasande

I går hängde vi på Cercle Suedois i flera timmar. Herman Lindqvist var inbjuden och berättade om Solkungen, Louis XIV efter en god lunch i lokalerna  vid 242, rue de Rivoli.
Det bor ca 10000 svenskar i Paris. 600 är medlemmar i Svenska Klubben och 51 deltog under lunchen. Aktivitetsnivån är hög; olika föreläsningar, livejazz på onsdagskvällar och man kan invitera till lunch mm

Herman ger i dagarna ut sin 56:e bok och den handlar om Solkungen. Han berättade livfullt en rad anekdoter om kungen, hovet och vad som skedde i Europa på 1600-talet. Det var påfallande vilken stor roll Sverige spelade under den här tiden. Vi var en stormakt. 1646 besökte den svenske ambassadören Paris med ett följe på 300 personer. Den största och mest påkostade ambassaden någonsin. Helt rätt , det gällde att visa upp sig.

Louis blev kung vid fyra års ålder, drabbades av många sjukdomar men levde till sjuttiotvå. Vid två tillfällen var han illa ute. När läkarna konstaterade att kroppsvätskorna var i olag (hur nu det gick till) beordrades en kur med kräkmedel, lavemang och åderlåtning. Många dog av kuren i sig. Louis klarade sig men vid nitton års ålder tappade han allt hår och förblev skallig efter ett par kurer. Därefter bar han han peruk vilket blev högsta mode; alla ville likna kungen och modet spreds ut i världen. Detta lär vara skälet till att domare i Afrika fortfarande bär peruk i rättssalen. Vid fyrtio drogs alla tänder ut. Detta till trots höll han ett stort antal älskarinnor som tillsammans med drottningen födde honom tjugotvå barn.

Louis byggde under sin tid slottet Versailles, 32000 man byggde i flera år. Versailles betyder att vända jorden och det skedde i bokstavlig mening. Det var sankmarker som togs i anspråk. Louis byggde bl a för att bräcka sin finansminister Fouquet  som var rikare en kungen (nallade i kassan och fick sedemera sparken) och hade ett större slott, Vaux-leVicomte .

Uppiggade av en god lunch och berättelser om Solkungen vandrade vi hem längs Seinen i strålande sol.

Här ligger Svenska Klubben på Rue de Rivoli mitt emot Tuileries

Britt är lite krasslig, förkyld. Men vi överväger inte 1600-talskuren. Vid pennan Börge

     

Salon du livre de Paris 2011

Lördag. Vi åkte tidigt ut till Porte de Versailles, Pavillon 1 för att bevista den franska bokmässan för första gången. Mycket är likt mässan i Göteborg; långa entreköer där reklamblad utdelas. Vi lyckas slinka förbi och går in i pensionärsluckan. Att komma in i pavillon 1 är ett återseende; 1989 hölls här en frimärksvärldsutställning när 200-årsjubilèet av revolutionen firades. Vi var båda där vid olika tider.
Om böcker. Jämfört med Göteborg var det här överskådligare, bättre information och konferenserna var öppna för alla.

Vi var överväldigade av intresset för nordisk litteratur -Les Lettres Nordiques À L`Honneur. Norden hade förärats en egen stor monter och hos de stora förlagen var "alla" svenska författare representerade. Det var mäktigt att se hur mycket svensk litteratur som var översatt. Störst av alla var nog Henning Mankell.

Vi lyssnade på en konferens med fyra författare däribland P O Enquist. Han var lysande. Det var stort att höra honom på svenska när alla andra pratade franska. Han sa bla att våra franska översättare är eldsjälar. De marknadsför och säljer in författarna. Motsvarighet från franska till svenska saknas i en större utsträckning.

Förra året var Afrika temat i Göteborg. En liten västanfläkt mot detta. Inte minst överflödet av barnböcker från hela kontinenten. Varför importeras inget av det till Sverige?

"Rekmackor" i Göteborg i all ära men här fanns en lounge med ostron och andra skaldjur. Gästskribent herr Österholm.

Ljuger fransmän

Franska proffesörer imponerar med sin kunskap, briljans och förmåga att trollbinda. Hittills har lärarna på Sorbonne överträffat alla mina förväntningar. Idag var jag på en föreläsning om det franska rättssystemet. Under två timmar lärde professeur Casanova oss allt om lagar och lagstiftning, konstitutionen, domstolar och åklagarsystemet.

Ingen paus, inga bilder. Tänk er en Knut Stålberg som intar hela scenen. Föreläsningen handlade inte bara om rättsväsendet. Historia, utblickar, jämförelser med andra länder varvat med mycket filosofi.

Ett exempel; enligt M Casanova betyder le mensonge, lögnen, mer i den anglosaxiska välden, dvs straffet är högre om man avslöjas med en lögn. Hans mormor hade berättat om ett sjukhus i norra Frankrike under första världskriget. Överläkaren var katolik. Det fanns en protestantisk sjuksköterska resten var katoliker. När de fick in dödligt sjuka patienter släppte han aldrig fram den protestantiska sjuksköterskan. De skulle inte tåla sanningen.

Som vanligt hämtade Börge mig utanför skolan och vi promenerade till 8 rue du Marché Saint Honoré till Au Bistro där vi åt en fantastisk lunch.
Gå dit om ni är i Paris. Inte minst för den varma stämningen.

Kanske lite ostron till kvällen

20 grader varmt i Paris!

I skuggan av Japan är diskussionen för eller emot kärnkraft väldigt het just nu. Frankrike är ett av världens mest kärnkraftstätaste länder. 80 procent av all el, för övrigt en av Europas billigaste, kommer från kärnkraft.

De gröna, Europe Écologie-Les Verts, har fått luft under vingarna och driver frågan till max just nu under ledning av den gamla vänsteraktivisten Daniel Cohn-Bendit, från Maj 68 och Eva Joly, i Frankrike mest känd som antikorruptionsjurist uppvuxen i Norge.

En ny huvudvärk för Nicolas Sarkozy. Enligt alla tidningars ledarsidor fruktar han att det kan bli en stor fråga inför presidentvalskampanjerna. Men det är säkert inte bara han. Alla partier utom de gröna tycker nog frågan är jobbig.

Idag höll man en tyst minut i Assemblée Nationale för alla omkomna i Japan. Premiärminister Francois Fillon lovade att alla 55 franska kärnkraftverk snarast ska genomgå en total säkerhetskontroll. Stämningen är ganska spänd här. Undrar hur det är i Sverige.

Fotat mig själv i parken när jag läser tidningarnas larmrapporter. Börge är på styrelsemöten i Stockholm

Libération aujourd´hui

Har fått ledigt

Lollo gav mig ledigt från skolan några dagar. Tyckte jag skulle sköta ryggen istället för att hänga över mina böcker. Camilla på Svenska Klubben gav mig adressen till en ny doktor som behandlade mig i 45 minuter. Har antingen en förskjutning i en kota eller artros eller både och. Trycker mot nerver. Inte så kul. Igår tog jag en långpromenad till Luxemburg. Börge åkte ut med Lollo och barnbarn till Charles de Gaulle.

Våren har kommit och manifestationerna avlöser varandra. Igår var det dagisfröknar som demonstrerade under parollen "Pas de bébés à la consigne !", inga barn i förvaring. Jag gick omkring med en pamflett jag fått och de log så igenkännande mot mig. Det värmde.

Samlar på affärsidéer inför framtiden. Antingen kan jag öppna en blomsteraffär för bara rosor, Au nom de la Rose, eller en kombinerad bröd och lunchrestaurant, le Pain Quotidien. En annan idé är som jag är mycket tänd på är en litterär bar; kafé, bar, bok- och vinhandel i ett, la Belle Hortenses. Bild saknas men kommer. En fjärde idé är att starta en flyttfirma via fönstret. Mycket populärt här i Paris. Och det är klart med våra trånga trappor finns inget val.

På fredag öppnar Paris bokmässa. I år är temat nordisk litteratur. Det står mycket om les Littératures nordiques i tidningarna. Reportage kommer.

Våren har kommit

Pas de bébés à la consigne!

Le Pain quotidien

Vi flyttar genom fönstret......

På hemväg från skola

Tog några bilder igår. Börge hämtade mig vi Sorbonnen. L´heure bleue kan vara fin. Vi strosade längs Seinen, bara så där.

Paris fascist week

Är rubriken i Sundaytimes om den pågående modeveckan. Mycket ståhej på gator och i media. Galleano är inte den populäraste. Men kanske måste de parisiska modehusen hitta på vad som helst för att överleva. 1968 var Haute Couture en självklarhet idag finns det så mycket intressantare mode, varför inte HM 88 Avenue des Champs Élysées. Igår jobbade jag med min presentation för Sorbonne på temat Paris 1968 och 2011. Skickad ut Börge att foto. Han hängde utanför flera utställningar bla Dior vid Rodinmuseet. Där väckte hans australiensiskfåraherdejacka uppmärksamhet. Han fotades två gångar.

Idag satta vi alla parisare kaffet i halsen. Om det vore presidentval idag skulle Marine Le Pen vinna, enligt en sondage gjord av le Parisien. Marine Le Pen 23%, Martine Aubry (PS) 21%, Nicolas Sarkozy 21%.

Idag väntar en utställning på Boubourg med Mondrian.

Provgått

Natten kunde varit bättre men skam den som ger sig. "Tvinga ut mig" , och så blev det. Möjligen lätt drogad av INIPOMP, VOLTARENÈ, PRONTALGINE , DOLIPRANE.....  gick vi förbi Invalides, ut på rue Varenne och bort till rue Bac. Härliga kvarter med en blandning av ministerier och "fina" affärer. På Bac:en fann vi en konditorilyxaffär och köpte två megastora Madelainekakor för kvällen framför TF1. Vid l`heure bleu gick vi ut igen. Siktet var instället på Tuellerierna och för att se om magnolian gått i blom. Kylan tvingade in oss efter en kort runda i hemkvarteren.
Men har vi kollat in Èvelyne på TF1 Meteo som visar sol hela veckan lång.

Vi älskar de små franska fraserna;  la pelouse repose; gräsmattan vilar.