Tvärbanan till China Town

Paris eller Hong Kong?

Igår var vi i 13e där jag bodde för 40år sedan, idag kallat Paris China Town. Störst i Europa. När jag bodde  där var det ett ganska typiskt vanligt parisiskt område idag fullt av skyskrapor. Ovanligt för att vara Paris. Man byggde området för att förtäta Paris men inga parisare ville bo där. Nu är det mest kineser, vietnamesiska båtflyktingar, laotisier och thailändare.

Det är fullt av restauranger och stora matmarknader. Vi besöker Tang Frères en jättemarknad med asiatiska livsmedel. Tydligen Europas största för asiatiska livsmedel. Här hittar man allt och mer därtill. Stora flaskor med illgrön Aloeradricka. Konstig för i Sverige dricker vi en liten gulbrun variant som vi köper av Cathrin. Vem fuskar?

En läsk för Anna eller Cathrin? 

Ja vi är mitt i Paris 13e

 Och så plötsligt befinner vi oss i en helt annan värld. Via rue Tolbiac och rue Bobillot där jag bodde för 40 år sedan kliver vi in i en annan värld. Bara några steg från kinakvarteren liggerButte-aux-Caille som är som en liten by mitt inne i Paris.

Butte-aux-Cailles ett stenkast från les grattes-ciel

 Av en slump hittar vi en liten kvartersbutik/kontor och där huserar ett gammalt par som arbetar för en föreningen Association des Amis de la Commune de Paris. Här säljer man böcker, affischer och frimärken med motiv från kampåret 1871. Målet med föreningen är att hålla liv i minnet från kampen. Tydligen så utkämpades ett av de hårdaste slagen 1871 just här i kvarteret. Vi blir mest inspirerade av paret och handlar både affisch och frimärken.

Paret i Kommunföreningen blev alldeles till sig och berättade om alla deras aktiviteter för att hålla liv i minnet i kampåret 1871

DN har en medarbetare som heter Johan Öberg. Han skriver så inspirerande och mycket initierat om Paris. Vi hade tänkt åka till 13e mest för att se hur det ser ut där jag bodde förra gången. Med Johans hjälp hittade vi så mycket mer. Läs honom.

Pâques i le Brusc

En hyllning till TGV. Vi var rekommenderade att ta tåget till Sanary sur Mer via Marseille och TGV är inte vilket tåg som helst. Tågen går på tid och kommer i tid, till och med ett par minuter före utsatt tid efter att ha kört i tre timmar tidvis över 300 km/tim. Det var komfortabelt, rälsen rak och det gungade inte. Här har man anpassat rälsen för bra komfort och inte som i Sverige anpassat tågsättet till rälsen. Det är något annat än den 25-åriga lekstugan i Sverige.

Inget är som Medelhavet

Ö mötte vid tåget och snabbt satt vi i lä vid A&Ö:s hus i le Brusc och smuttade rosé. Där är vi" hemma" sedan flera år men nu vid en annan årstid. Poolen var inte inbjudande som sig bör, bara 17°. Efterhand droppade A och G&D in , vind- och solbrända efter en dag på Kima. Planer smiddes för de kommande dagarna. Vad vore livet utan vänner med smak för det goda.

En solig promenad längs kajerna i le Brusc

Skärtorsdagen tog vi färjan till l´Émbiez, ö utanför Le Brusc ägd av Paul Richard som köpt den svenska kronjuvelen Absolut. Vi skaffar oss aptit genom att promenera runt ön, ca 3-4 km och äter en god fisklunch på chez Charles.

Allt blommar på Émbiez även daltjusorna

Långfredagen bjöd på sämre väder och då passade det bra att sitta på "sköna varma". Vi for till Celle och brakåt lunch på en av Alain Ducasses restauranger, hostellerie de l´abbaye de la Celle, inrymd i ett gammalt munkkloster.

Påskafton tog vi en tur till Sanary för lunch på la Marine ..... Ostron och fisk. Vi hälsade på G&D i deras underbart vackra gatuhus i den lilla hameaun i Six-Four.
Samtal, samtal .......Hem för ett glas med inviterade M&D. Le Brusc är kännt för att vara ett svenskparadis.

I Sanary finns det fortfarande ett 10 tal fiskare som varje morgon säljer nattens fångst nere i hamnen

Påskdagen är hemresdag men Mme B hinner sitta in hos M&D i vars kök många möts. B samtalar länge med Jean-Pierre. En charmig man med ett spännande liv. Hans mamma var svenska och pappan fransk militär. Under kriget bodde han med mamma och bror i Uppsala mellan 1939 och 1946 och lärde sig svenska. Då och då dök pappan upp på besök från London där han samarbetade med de Gaulle. Jean Pierre talar en underbar lite gammaldags svenska utan den vanliga franska brytningen. Han utbildade sig till militär men kom att arbeta som polis i södra Frankrike där han startade en polishögskola. Han samarbetade med svenska polisen. J-P har i många år varit alla svenskars hjälpande hand i regionen. En miniambassadör. För detta har han fått Nordstjerneorden av svenska staten.

Jean Pierre tar emot Nordstjerneorden vid en ceremoni hemma hos S&S

Vid 16-tiden körs vill tåget och kommer i väg på tid. Strax landar vi på Gare de Lyon.
En härlig Påsk med vänner och nya vänner. Ett stort tack till A&Ö för stor gästfrihet, omtanke och god planering.

PS för övrigt skäms jag som europé idag. Vi går in i krig i nordafrika och förvånas sedan över att det kommer flyktingar till Europa som vi inte vet vad vi ska göra med. Över 600 000 har flytt från Libyen och tagits emot i Egypten, Tunisien, Mali och andra Afrikanska stater. Ca 20 000 har tagit sig till Europa och vad gör vi. Jo vill vill stänga våra gränser. Hur tänker vi?

Hur gör vi med les Vrais Finlandais?

Sannfinländarna har fått mycket uppmärksamhet här i Frankrike. På avstånd är det intressant att se hur lika les Vrais Finlandais, Front national och les Démocrates suédois är i sin framtoning. De säger att problemen är globalisering och invandring och att lösningen är stängda gränser, europasceptism samt minskad invandring. Företrädarna för de tre partierna framställs som mycket "sympa", duktiga retoriker som pratar så att folk förstår och tar upp frågor som berör alla.

Stackars Sarkozy, tycker jag utan att vara en sarkosist. Han försöker febrilt finna lösningar och samtidigt kunna vinna presidentvalet nästa år.

Frankrike deltar just nu i flera krig. Ett sätt att visa fransmännen att Frankrike fortfarande är en röst i världen. Inte mycket diskussion här. Kanske har han lyckats med det.

Han har försökt att lansera en prime dvs att de som arbetar i stora företag skall få del av vinsten genom en bonus på 1000 EU för att öka deras köpkraft samt att de även som aktieägare skall få ta del av företagens framgångar. Massor med kritik eftersom det då inte gäller alla. Facken och andra vill hellre har högre lön även för arbetare i företag där det inte ens finns några ingående orders.

För att effektivisera den offentliga förvaltningen har han infort en regel som säger att då två fonctionnärer (statsanställd)slutar ersätts bara en. Oftast gäller det vid pensionering. Nu börjar folk bli upprörda för det finns inte tillräckligt med lärare osv.

Han försöker på sitt sätt sätta agendan i frågor som rör invandring eller "mångkultur" för att rycka den ur handen på Marine le Pen. Han kallar till möten och diskussioner med olika religiösa företrädare. Frankrike har lagstiftat om både slöja och burka. Regingen har arbetat fram en lång lista på åtgärder; skapa olika samarbetsgrupper med olika religiösa företrädare, ökad undervisning i laïcité i skolan och för chefer både inom privat och offentlig sektor, arbeta fram en code för laïcité, utbilda medlare, få slut på gatubedjandet i Paris och Marseille.

Men hans popularitet bara dalar. Och vänstern passar, tycker jag. Vad kommer att hända i Europa?

Jag blev så upprörd så jag var tvungen att skriva några rader. Nu har jag lugnat ner mig och önskar er alla  Joyeuses Pâques.
PS laïcité - religionsfrihet

Söndagspromenad i 17e

Helgen har ägnats åt återhämtning. Idag tog vi metron till Brochant i 17e och strosade runt. Arrondissementet har två ansikten. Ett runt avenue de Clichy mångkulturellt med barer och uteliv.  Det andra kretsar kring parc Monceau med pampiga bostäder. Här ligger också svenska kyrkan. Det är inte långt från Champs Élysées. Njut av bilderna.

Cité des Fleurs en alleles bedårande gata mitt i Paris 17e

Här bor les bo bo, bohème bourgeois

På en minnessten står att här avrättades två personer av Gestapo 1944 för att de hade gömt judar i huset

Ja, det är Paris

Square des Batignolles

Parc Monceau

Parisarna älskar sina parker och nu har pelouserna vilat klart

I full blomning, nästan överblomning redan i april

Grinden till Parc Monceau med l´Arc de Triumphe i bakgrunden

Med 8 damer i Paris

Trikoloren på École Militaire vajar håglöst, nästan inte alls. Det är vindstilla, blå himmel och solen värmer redan. Vi är på väg ut på Marsfältet för vårt dagliga pensum, det  är dagen efter dagen när tan..flickorna återvände till Sverige. Paris pustar ut, Minutykonsumtionen(rosévin) på Café Central återgår till normal nivå och ganymederna sörjer det glada sällskapet.

Vi sörjer också. De kom i tisdags eftermiddag och bjöds Ruinard med italienskt plock hemma på rue Chevert. Sedan installation i 7:e och en snabb tur till högra stranden för att kolla läget inför kommande shopping. Middag på Café Central som skulle få många besök.

Högkvarteret på Café Central rue Cler i 7e

På onsdagen hade jag nöjet att eskortera de åtta på en lång promenad. Det blev en triumffärd likt den för Karl-Bertil Jonssons far; quel bonheur, grand coq, casanova..... varthän vi kom.

Start vid metro Pyrenées, upp till Parc Belleville och den fantastiska utsikten, nedför rue Bellville och kort stop för cafè et pastis på klassiska Villeuse. Längs den tomma marknadsgatan till Mesnilmontant och in på rue Oberkampf mot Marais och butikerna längs rue Vieille de Temple.. Nu går det långsamt men vi når Le Petit Fer à Cheval och fyller hela hästskon och får rosevin.

Damerna fyllde baren i le Petit Faire á Cheval i marais

Vidare med hopp om sen lunch på Brasset (Brasserie Ile St Louis) men det var stängt. Goda råd blev dyra. Igen blev Deux Magots en räddning. Mme B lyckades på så gott som ingen tid få plats för nio, vi andra hann knappt avsluta våra glas utanför.

Deux Magot på vänstra stranden, klassisk mark. Simone de Beauvoir vakar över sällskapet.

Kort vila och sedan samling på Rosebud, rue Delambre för den berömda Dryan, rörd och med sezt. Vi skiljs. Flickorna har bord på La Coupole och har det berättats åt lammgryta curry, en rätt som funnits på menyn sedan öppningen 1927. Jag äter ostron på Le Dôme.

Servitören på Kupan blev till sig av alla damer

Torsdagen skulle vara fri för egna  aktiviter. Jag fick följe av Mme I och G till Select för att frukostera med Cockney Brunch. För dem var det ett återseende från en "tjänsteresa" 1982. Andra shoppade och gick runt och njöt .

Mme B hade kallat till La Palette kl 19 för ett glas i det bakre rummet. Sedan gick de rue Seine rue Tournon till Cafe Tournon för middag och en hyllning till Joseph Roth.
Jag hade en kväll med min belleseur på vernissage av Jens Ferm och middag på Le Coude Fou, 12 rue du Bourg-Tibourg. Vid midnatt fann jag flickorna på Café Central och bjöds förstås på Minuty. Jag fick se skor från Loubotin med röd sula och lärde mig vad "festtrosor" är.

Nu är det bara att sätta igång och måla sulor........

Till er alla ; tack för att ni kom , ni skänkte glädje, tack för att jag fick delta. Vid pennan Börge.
 

Promenad genom kyrkogård

Cimetière de Monparnasse i 14e är Paris näst största efter Père Lachaise, mest känd för att alla vallfärdar dit för att träffa Edith Piaf och Jim Morrison. Det är så rogivande att gå runt på en kyrkogård, inte minst när man befinner sig i en ständigt brusande storstad som Paris.

Kyrkogården öppnades 1824 utanför stadsmurarna på tre bondgårdar. Idag ligger den mitt i centrum. Här  ligger många berömda parisare inte minst från vänstra stranden; Samuel Becket, Marguerite Duras, Charles Baudelaire, Guy de Maupassant bara för att nämna några.

I den första graven vi passerar ligger Serge Gainsbourg. Stenen är översållad med metrobiljetter. Han skrev en sång om Le poinconneur som dagarna i ända klipper biljetter nere i den mörka metron. Det var före automatiseringen. Tänk att metrobiljetterna ser exakt lika ut idag som för 40 år sedan. Förövrigt äger Svenska Posten ett tryckeri utanför Paris som trycker just metrobiljetter.

Visst minns vi Je t´aime....moi non plus som han sjöng tillsammans med Jane Birkin från 69

Självklart stannar vi länge vid Jean-Paul Sartres och Simone de Beauvoirs gravsten. De ligger i utkanten av kyrkogården nära alla sina favoritställen på vänstra stranden. En äldre kvinna lägger ner helt färska liljekonvaljer på stenen. Efter en stund kommer det ytterligare en äldre kvinna som städar och plockar på gravstenen. På fråga om hon kände dem muttrar hon ja. Hon visar mycket upprört alla röda kyssar som täcker gravstenen. Hon går därifrån rabblandes "l´homme est libre, l´homme est libre".  Jag kan inte låta bli utan går naturligtvis fram och kysser stenen, tyvärr utan läppstift.

Mina idoler på 60-talet

L´homme est libre, l´homme est libre....

Högsommar

Effeiltornet i blom 

Det har varit högsommar i Paris. Alla träd och blommor är utslagna, många i förtid. Syrenerna blommar samtidigt med hyacinter och tulpaner. Alla, alla blommande buskar är utslagna. Vi har haft över 25 grader i flera dagar. I söndagskväll satt vi ute i T-shirt och åt middag på le Comptoir i Saint Germain. Mme B på Bar et Brasserie PTT är mycket orolig. "Det är inte normalt, vi har haft en mycket kall vinter och sedan det här. Vad ska blomma i sommar? I min trädgård blommar redan liljekonvaljerna."

Parisarna har fyllt parker och gräsmattor. Nuförtiden får man använda pelouserna.  Vårt joggingfält under Eiffeltornet var svart med folk som picknickade och drack vin i helgen. Förbjudet.

Förutom att fransmännen plötsligen upptäcker att man deltar i tre kring, Afganistan, Libyen och Côte d´Ivoire är det stora samtalsämnet immigration och slöja. I Frankrike finns det en lag, som man är mycket stolt över, från 1905 som skiljer staten från religionen, la laïcité. Det hänvisas alltid till "laïcité"i debatten och man är betydligt tuffare och tydliga i vad som är tillåtet eller ej. I Frankrike skulle man inte kunna fira skolavslutning i i kyrkan som vi gör i Sverige. Man får inte bära slöja i den fransk skolan före 16  år, obligatorisk skolgång mellan 6-16. Den lagen genomfördes redan 2004. Och nu senast från 11 april får man inte bära burka på offentliga platser. Igår var det demonstrationer bla utan för Notre Damen med kvinnor som trotsade förbudet.  

Regeringspartiet UMP kallade nyligen till en debatt om "laïcité men den bojkottades av framför allt muslimska företrädare. Man tycker att debatten framför allt handlar om islam och inte hur man skall förhålla sig till alla religiösa riktningar i landet.

Att på samma gång ha pågående diskussioner om krig tom med en gammal koloni, immigration och slöja det är tufft för presidenten när Marin le Pen ligger och passar i vassen.

Själv tänker jag ta påsklov och dra till "Rivan".

F&K skönt utsträckta på pelousen på marsfältet

Promenader och vattenhål

De är båda nödvändiga; promenaderna för att man ska orka alla vattenhålen. Och det går bra att bara dricka vatten. Familj och vänner anländer hela tiden. När vi omsider summerar kommer besöken ligga högt på utvärderingslistan. De har skänkt oss mycket glädje. Inte minst planeringen inför besöken.

Nyss en torsdag kom L&BM. Vi inledde med sedvanlig gästvärmning på 7, rue Chevert och gick sedan till  Le Bistrot du 7 ème. L älskar inälvor och fick både till entrée et plat.

Fredagen hade rubriken "Det okända Paris". Vi började arla med Cockney Brunch på Le Select. Taxi till Parc des Buttes Chaumont, okänd för många weekendresenärer. En park med vattenfall och små sjöar (artificiella men fina) och härliga vyer, bl a åt Sacre Coeur-hållet. Vi hängde på låset till Rosa Bonheur i parkmynningen vid Botzaris och fick Pastis samt lärde oss allt om "Poisson Avril", det var första april. Ur parken gick vi till Rue Ph Hecht där, som ni vet, le Mairie har en av sina vingårdar och kollonilotter att hyra.

Vi kallar den för Rosa Drömmar efter  förlagan på Lilla Essingen

Au pied ner i Belleville. Har man gott om tid ska man också gå i parc Bellville där utsikten över stan är bättre än den vid Sacre Coeur. Koll på den myllrande marknaden mellan Belleville och Menilmontant. alltid på tis- och fredagar. Mångkulturens mekka i Paris.

Uneuro, uneuro madame.....

Vid slutet viker vi in på rue Oberkampf. Normalt en bargata för yngre om natten men äldre har tillträde dagtid för att äta. L traktar hela tiden efter krogar där det står en man utanför och knäcker ostron. Av dessa var det ont om och paniken började sprida sig. Dock visade det sig att Chez Justine 96 rue Oberkampf erbjöd ostron. Vi åt, gick och stannade först på 38 rue de Bretange där som minnesgoda vet Cafe Charlot ligger. Pastis i N Y förlaga.  Slängglas Sancerre på två favvoställen innan hemfärden  anträddes; först  Le petit fer à Cheval, 30, rue Vieille-du-Temple sedan Brasset, Brasserie l´lsle St Louis vid Pont St Louis. Där äter man den godaste alsassiska maten i stan. Förr jobbade där en tysk kock, Otto som stannade vid krigslutet och skötte det minimala köket till sin pension. Han lärde sig aldrig franska men tog obehindrat emot alla beställningar.

Repas inför kvällen. Kort.
Droska till 12:e och 18, rue Paul-Bert där Le Bistro Paul Bert ligger. Genuint, stökigt, härligt och med utmärkt service. Ett bestående intryck är den kollosala Rhum Baban.

Trångt, vänligt, gott och Rhum Baba

Lördagen präglas av en del friåkning och sällskapet samlas till en sen lunch på Cafe Tournon, 18 rue de Tournon. Herr L åt Andouiette rated med AAAAA. Au pied till vår gågata rue Cler och Brasseri PTT för möte med ombuden M och A från St Essingen.

Café Tournont, Börges och Joseph Roths favorit

Kvällen går i USA-tecken. Vi samlas på Cafe Le Dôme där två från Houston influgna vänner till L&BM  ansluter och går sedan till La Fontaine de Mars på 129, rue Saint-Dominique prisad av Barack Obama.
Härliga samtal våra länders likheter och olikheter politik mm.

Söndagen vigs åt det traditionella Paris.
Till 5:e och passerar huset där James Joyse skrev Olysses. Nedför rue Moufftard med sedvanlig söndagsmarknad. Pitstop på 118 bis, rue Moufftard. Som alltid tittar vi på de dansande och sjungande vid torget. Alltid  hyllas Edit Piaf med kända sånger. Vi släntrar förbi Pantheon, förbi Luxembourg till Le Comptoir vid Carrefour de l` Odeon. Där är fullt men det blir inget nerköp att luncha på Deux Magots. Trots viss ståndaktighet kunde vi inte avstå bakelsefatet avslutningsvis. Vi satt på Hemingways plats. Simone de Beauvoirs var upptagen.

Vi knallar i gallerikvarteren  och hänger en stund på La Palette, 43, rue de Seine. Konsten på väggarna är också värt ett besök. Här hängde bland många andra Bengt Lindström, Slas och Pär Rådström.

Gåendes på väg hem vilar vi vid Assemble Nationale. Tid för ytterligare vila ges inte utan vi avslutar tidig middag på Cafe Tournelle vid Ecole Militaire.

Nu är det bara att följa i spåren.      

Vinodling i Paris

Efter några månader i Paris slår längtan till naturen in. Jag känner igen det från 1968, förra gången jag bodde i Paris. Vi drar till 19e ovanför Belleville, metro Botzaris. Bara några steg därifrån ligger Parc des Buttes Chaumont en av Paris underbaraste parker med en hänförande utsikt över Sacre Ceur och Montmartre. Träd, kullar, vattenfall, sjöar, blommor, dofter,,,,,

Doftchock

Tyvärr kunde kameran inte fånga Sacre Coeur

Vi promenerar vidare och snirklar oss fram via en jättetrappa till rue Ph. Hecht och kommer in i ett litet radhusområde som avlutas med en liten vinodling nedför sluttningarna med Sacre Coeur i bakgrunden. Vinodlarna berättar att vinet kan avsmakas vid höstens årliga skördefester i Paris parker. Vinet från vår kulle, Butte Lardennois, får sin egna etikett men går tyvärr inte att köpa.

Rue Ph. Hechte i 19e

Om du tittar ordentligt syns Sacre Coeur i bakgrunden

Till vänster om vinodlingen ligger ett koloniområde, inte stort men välskött. Mme X förklarar för mig hur systemet med kolonilotter i Paris fungerar. De är ganska små, ligger oftast insprängde mellan hus i olika kvarter över hela staden. Intresset är mycket stort både bland gamla och unga. Det kostar 10 euro att vara medlem i föreningen samt 10 euro i hyra per år. Mme X jobbar för le Maire och är ute på en inspektion. Hon är mycket nyfiken på hur det fungerar i Sverige och blir imponerad av att vi har små hus i våra lotter. Inte möjligt i Paris trots att le Maire vill upplåta så mycket mark som möjligt. När vi sår där och pratar kommer plötsligen Torsten och visa stolt sin odling. Svensk, nej tysk.

Mme X, kolonilotternas skyddsängel i Paris

och så var det Torsten