Politisk vånda

Frankrike vaknade upp till ett mardrömsscenario i måndags. Första omgången av kantonvalen hade genomförts. En geografisk administrativ uppdelning av Frankrike som jag inte kan så mycket om. Förutom att regeringskoalitionen backar och den samlade vänster går framåt ligger Front National mycket bra till i många kantoner.

Marine le Pen (FN) och Francois Hollande (PS) lämnar vallokalerna i Pas de Calais respektive Corrèze

Nu vill vänstern med PS (Parti Socialist) i spetsen att man skall bilda en "front républicain" i de kantoner där man befarar att FN skall vinna. Alla andra partier skall enas för att slå ut dem.

Uttrycket "front républicain" användes redan 1956 då man stod inför en motsvarande situation. För att mota extrem högerns framfart bildades en koalition mellan radikalerna under ledning av Pierre Mendès France ( han med mjölken), socialisterna med Guy Mollet och Mitterand samt gaullisten Jaques Chaban-Delmas.

För mig känns det rätt men tyvärr litar nog inte högern på den enade vänstern utan det stora interna kriget har utbrutit. En del säger blankt nej, en del tycker att man kan göra det i smyg och en del propagerar helt öppet för en nationell samling mot FN. Sarkozy har inte en avundsvärd situation.

Nästa omgång kommer nu på söndag. Utgången är mycket oviss. Marine le Pen, som har en mycket mer sympatisk framtoning än sin far Mari le Pen, är populär och gör även ett gott intryck på mig. Skickligt undviker hon alla svåra frågor.

Jag tyckte att våren 68 var en mycket omtumlande tid i Paris, Vietnam - krisen, kalla kriget samt studentrevolten satta sin prägel. Vet inte om jag tycker att det är minst lika oroligt nu, Japan, Nordafrika samt extremhögerns framgångar i i Frankrike och Europa.

Här läser jag Libération hemma på rue  Chevert mars 2011