Promenad genom kyrkogård

Cimetière de Monparnasse i 14e är Paris näst största efter Père Lachaise, mest känd för att alla vallfärdar dit för att träffa Edith Piaf och Jim Morrison. Det är så rogivande att gå runt på en kyrkogård, inte minst när man befinner sig i en ständigt brusande storstad som Paris.

Kyrkogården öppnades 1824 utanför stadsmurarna på tre bondgårdar. Idag ligger den mitt i centrum. Här  ligger många berömda parisare inte minst från vänstra stranden; Samuel Becket, Marguerite Duras, Charles Baudelaire, Guy de Maupassant bara för att nämna några.

I den första graven vi passerar ligger Serge Gainsbourg. Stenen är översållad med metrobiljetter. Han skrev en sång om Le poinconneur som dagarna i ända klipper biljetter nere i den mörka metron. Det var före automatiseringen. Tänk att metrobiljetterna ser exakt lika ut idag som för 40 år sedan. Förövrigt äger Svenska Posten ett tryckeri utanför Paris som trycker just metrobiljetter.

Visst minns vi Je t´aime....moi non plus som han sjöng tillsammans med Jane Birkin från 69

Självklart stannar vi länge vid Jean-Paul Sartres och Simone de Beauvoirs gravsten. De ligger i utkanten av kyrkogården nära alla sina favoritställen på vänstra stranden. En äldre kvinna lägger ner helt färska liljekonvaljer på stenen. Efter en stund kommer det ytterligare en äldre kvinna som städar och plockar på gravstenen. På fråga om hon kände dem muttrar hon ja. Hon visar mycket upprört alla röda kyssar som täcker gravstenen. Hon går därifrån rabblandes "l´homme est libre, l´homme est libre".  Jag kan inte låta bli utan går naturligtvis fram och kysser stenen, tyvärr utan läppstift.

Mina idoler på 60-talet

L´homme est libre, l´homme est libre....