måndag 16 maj 2011

Mitterrand bodde i våra kvarter

Francois Mitterand och jag har två saker gemensamt. Han bodde i våra kvarter och han älskade marsfältet som är vårt joggingfält under Eiffeltornet. I Frankrike är han fortfarande stor. 10 maj i år var det 30 år sedan han kom till makten. Alla tidningar och TV kanaler uppmärksammade detta. Jag satt uppe halva natten och tittade på dokumentärer och intervjuer. Är förvånad att han fortfarande är så stor här.

På Bastillen firade man hans minne med en jättelik konsert som samlade massor med människor precis som natten efter den otippade valsegern 81. Då var det lite av 1968 stämmning.  Folk grät och dansade. Mitterrand blev den förste och hittills den ende vänsterpresidenten under femte republiken. Frankrike räknar sina republiker utifrån franska revolutionen. Den femte republiken startade 1958 genom att de Gaulle kom till makten och man fick en ny konstitution. Därav uttrycket Vive la France et la République!

Hans presidentperiod blev lång, mellan 1981 till 1995 och kom att kantas både av framgångar men också en hel del skandaler.  Amerikanarna blev galna över att fransmännen hade valt en vänsterledare som tom hade kommunister med i sin regering. Kort efter sin installation genomgick världen en stor ekonomisk kris. Minns ej. Mitterrand försökte på alla sätt rädda frangen men det var varken amerikanarna eller Thatcher intresserade av. Internationellt hade han det inte lätt. Och inte inrikes heller. Han fick några smekmånader sedan ville fransmännen se resultat av hans vallöften om jobb och ökad välfärd och så kom krisen.

Idag säger man att minnet av Francois, förutom alla skandaler är att han avskaffade dödsstraffet (1981), nationaliserade banker och försäkringsbolag, införde pensionsålder 60 år, förstärkte europasamarbetet,  samt lät bygga glaspyramiden på Louvren.

Trots allt lyckades han sitta kvar som president i tre omgångar. Han var bildad, hade manérer och var vältalig. Han uppförde sig som en riktig president. Det gillar fransmän. Det tycker man inte att Sarkozy gör. Han är för "liten" för hetsig och pratar så folk förstår. Sista presidentperioden fick Mitterrand nöja sig med en minoritetsregering med Jaques Chirac som premiärminister. Det gillades aldrig av vänstern. 1995 ställda han inte upp som presidentkandidat alltför märkt av sjukdom. Han fick prostatacancer redan 1981 men det hölls länge hemligt. 1995 valdes Jaques Chirac till ny president. Mitterrand dog 8 januari 1996.

Skriverierna kring Mitterrand var många. Han anklagades bla för att ha samarbetat med Vichyregimen. Så var också fallet men han hade alltid olika förklaringar till detta. Hur det egentligen förhöll sig med detta diskuteras fortfarande. I slutet av hans presidentperiod avslöjades också att han hade "två familjer". Han hade en dotter med sin älskarinna. "Båda familjerna" deltog vid hans begravning. Säkerligen också flera av hans älskarinnor. Han dog i lägenheten i vårt kvarter på Avenue Frédéric le Play mitt emot marsfälten.

9 Avenue de Frédéric le Play
Och så nu detta. Tills idag trodde många att Frankrike och femte republiken skulle kunna få ännu en vänsterpresident vid nästa års val. Dominique Strauss-Kahn chef för Internationella Valutafonden i Washington och socialist leder i alla valundersökningar. Nu sitter han fast i i New York anklagad för sexuella trakasserier, försök till våldtäkt och annat. Skandal både internationellt och inte minst här i Frankrike. Politikerna oavsett parti ligger mycket lågt i sina kommentarer. Den enda som hittills uttalat sig är Marine le Pen, men det är ju känt att han är en riktig "coureur des femmes". Vi får väl se vad nästa steg blir men man kan ju undra över varför franska politiker tänker och styr med snoppen.

1 kommentar:

  1. Ännu en mäktig man har fått hybris. Det känns som om vissa tror att de blir untouchable bara för att de har makt. Det kanske blir så om man omger sig med ja-sägare? Inte vet jag men det är i vilket fall helt galet.

    SvaraRadera