Resa i västerled

Normandie är hav och ljus

Vi drog västerut till land där vi fordom slogs och härjade, vi nordiska vikingar. Nu fredligt sinnade for vi med en hyrd rymlig Renault. Efter ett par timmar på A13 nådde vi Honfleur. En pärla vid Seines utlopp med gamla hus i en kuperad miljö och hamnkvarter med mer restauranger än båtar. Vi installerar oss på  la Maison de Lucie i en backe på spottavstånd från centrum. Ett hus med charm och vårt rum vetter mot flod och innanhav.

Nu ingriper ägaren av bloggen och säger att rubriken är fel. Vi for norrut menar hon. Jag kommer förlora, men västerled är mera poetiskt. Vi äter ostron och turbot på kvällen. Morgonen därpå får vi en superb frukost och därav laddade kör vi till Gonneville-sur-Honfleur för att återse det hus jag (Börge) bodde i 1974. Ny ägare och ciderpresseriet där vi bodde är numera "fin" bostadslänga.

La Maison de Lucie vårt ljustillhåll i Honfleur

Atmosfär som Åkerblads i Tällberg eller Ruths i Skagen

Längs la Côte till Deauville. Mme njuter av havet, " detta är mitt element " utbrister hon i vattenbrynet.
Efter lunch, grillad thon, kör vi vidare och håller vid Pegasus Bridge och sänder kort till historikern Bosse S. På hemväg stannar vi i Bayeaux och stiger in i katedralen. Så mäktig!

Deauville i lågsäsong

Le Vieux Honfleur

På kvällen mera fisk i inre hamnen på Le vieux Honfleur. Så snart det öppnat påföljande morgon besöker vi Musée Eugene Boudin, en av många impressionister. Går sedan högt upp i backarna och kommer till kapellet Notre-Dame-de-Grace.  Där får vi lära oss att Honfleur var den enda stad som skonades från bomber under kriget och skälet var att innevånarna gick i kapellet och bad ihärdigt. Värt att fundera över om man vill försätta berg.


Iväg på det som skulle bli en kort tripp till Fontainbleau men som blev en alltför utdragen resa ety jag valde småvägar där bl a kolonner av John Dere sänkte marschfarten. Med rätta fick jag utstå spe!
Vi kom dock fram till Hotel de Londres med slottet i fonden.  Vi rekommenderades till Criqombouche där vi åt en underbar filé d´agneau. Sällskapet utgjordes såvitt vi förstod av professeurer från INSEAD. Engelsk konversation med rynkade pannor.

Trängsel, penschisar och överflöd

Om morgonen gick vi in i slottet. Besåg en prakt som förklarar varför folket ibland gör revolution.
Vi for sedan till Grez-sur-Loing och blev besvikna. Den omtalade svenskstaden som tillhåll för konstnärer och författare var visserligen lugn och låg vackert vid floden men därutöver intet. Inte en bar, inte en restaurang inte en butik, inte ett glas rosé kunde uppbådas.

Grez-sur-Loing vackert men dött inte ens en affär eller bar

Vi åkte!
Till Ikea för att köpa svensk mat inför den avskedsbuffé vi planerar den 28/5.
Borta bra men hemma bäst.  

PS Måhända är det vi vildsinta nordbor som infört den bisarra seden Trout Normande, ett glas calvados mellan varje rätt.